Ett innehavarskuldebrev är ställt till innehavaren. Även ett skuldebrev av vilket det inte framgår till vem det skall betalas utgör ett innehavarskuldebrev. Medan alltså ett enkelt skuldebrev identifierar en ”viss man”, alltså någon viss borgenär som skall få betalt, identifierar innehavarskuldebrev den som håller papperet i sin hand, innehavaren, som rätt borgenär. Innehavaren är den som fysiskt besitter det papper som utgör skuldebrevet, alldeles oavsett vem denna person må vara.

Grundtanken vid innehavarskuldebrev är mycket simpel: den som innehar skuldebrevet skall kunna på alla sätt anses vara legitimerad.

Det skall dock upplysas här om att innehavaren av skuldebrevet måste vara i god tro! För att gäldenären skall kunna anses vara i god tro får hon inte veta att innehavaren är obehörig att uppbära betalningen och måste ha iakttagit ”den aktsamhet som, efter omständigheterna, skäligen bort iakttagas”, se 19 § första stycket skuldebrevslagen.

Det finns två andra typer av skuldebrev – orderskuldebrev och enkelt skuldebrev (fordringsbevis).