[quote author=N.N. link=topic=2825.msg12092#msg12092 date=1189950855][br]Det är omöjligt att svara på vad konst får kosta. Är det något som träffar och rör mig i djupet får det gå loss på ganska mycket. Jag har bara sett något enstaka sådant verk och då hade jag antingen inte råd eller så stod på ett museum (märkligt nog vill de inte sälja :P). Vanligast är dock att konsten inte får vara särskilt dyr. Oftast köper jag faktiskt reproduktioner i och med att det inte är väldigt viktigt för mig att ha original.[br][br]...[br][br]Vad ska du använda svaren till Mojo?[br][/quote][br][br]Tack för ditt svar N.N.[br][br]Jag har inget direkt mål med mina frågor. För mig är det mer som en tankeprocess att förstå de dolda kopplingarna och svaren mellan frågor och svar.[br][br]Vissa verk med ramar är svåra att bryta, detta då vanligtvis om konstnären själv arbetat med att framställa ram och ombesörjt inramningen så är det en direkt värdeminskning att ta bort ramen eftersom den anses vara en del av det verk som konstnären valt att vilja framställa det som. Men det är självklart en dialog man måste kunna få föra med konstnären (om denne lever) huruvida den anser det rätt att ta bort ramen och jag tror att om det inte rör sig om extrema specialinramningar så finner nog de flesta konstnärer ett intresse i att sälja, det är trots allt inte standardramar som vi vill sälja.[br][br]En del som jag faktiskt brottas med är värdet på ett original verkar ha sjunkit enormt på de senare åren. Cirka 1994 så låg spontanköpen av konst runt 2500-3000kr, idag när man frågar gemene man så verkar man landa närmare 500-1000 kr.[br][br]En orsak till detta verkar vara utbredningen av reproduktioner. Dvs ej litografier utan rena reprografiska trycksaker från original, vilket du också är inne på. Inte ovanligt att köparen luras tro sig köpa ett original eller specialtryck så som litografi eller glicée art. I och med detta tror jag att de presumtiva (ej konstkännande) kunderna inte finner en rimlighet till att längre värdesätta original. Inte när det är så lätt att framställa en trycksak för ett betydligt reducerat pris. [br][br]Originalkonsten blir därmed på något sätt endast anpassat för konstkännarna, de som lever inom ramarna för att stimulera fram en prisutveckling av särskilt utvalda konstnärer för sin egna ekonomiska vinning. Vilket hämmar utbudet, skapelseengagemanget och möjligheterna för oetablerade konstnärer att nå ut till kunderna. [br][br]Om man drar tillbaka klockan lite till säg Rembrandts tid så var det inte ovanligt att denne nyttjade egna lärlingar för att fullgöra stora tavlor och beställningsverk och en tavla kunde ta lång tid att färdigställa. Att måla på ett likvärdigt sätt idag som Rembrandt, Titzian, m fl tar nästan lika lång tid men det finns knappt någon som är villig att betala för ett halvårs till ett års arbete. Detta är en del av vad som hämmar konstens utveckling. Allting ska ske snabbt och kosta minsta möjliga men samtidigt vara extremt bra.[br][br]Som en anekdot av fredagens kvällstur på vår lokala pub så mötte jag två konstspekulanter. En som var intresserad av att köpa en stor tavla ca 100cm x 190cm[br]och frågade om en prisbild och arbetssätt. Vi diskuterade igenom detta och arbetsprocessen, material mm och höftade med ett ca pris om 10-20k. Mitt i prisdiskussionen dyker en gammal lokal stammis in och gör sig påmind om att denne var intresserad och fortfarande är av två målningar på sina barn, något vi hade diskuterat för över 5 år sedan, vilket jag inte för allt i världen hade det blekaste minne av. Han sade sig uttryckligen vara chockad över prisbilden som han just hört och inlade att då hade vi en överenskommelse om ca 300 kr per målning. (Ett mycket opassande inflikande om man säger så) Senare kom det fram att det inte rörde sig om konstnärliga målningar på barnen utan rena svartvita karikatyrer, så situationen redde trots allt ut sig ganska bra eftersom det rörde sig om olika typer av verk. Båda spekulanterna finns därmed kvar den ena med inbokat hembesök och den andra med notering om att överlämna fotografi på barnen så att verken är klara innan jul.[br][br]Eftersom mitt grundmål med frågorna ännu är luddigt så står de ändå fast med förhoppning om några svar, som en bakgrund till hur jag själv ska se på utvecklingen av min egna konst. Åt vilket håll jag ska inrikta mig på, Vilket engagemang man ska lägga ned i sina verk samt hur mycket eget kapital man behöver tillskjuta för att verkligen nå ut med konsten. [br][br]Jag skapade ca 1999 ett konstkoncept kallat Chillyhumor med snögubbar och ordassociationer under en konst och hantverksutställning i Nordstan. Detta skulle komma att bli ett komplement till mitt egna konstskapande men utvecklades till något mer omfattande med nu över 300 konstverk i serien skapade. Vad jag konkurrerade med under de åren som konstutställningarna arrangerades i Nordstan var andra konstnärer som målade havsmotiv, typiskt västkustmotiv fast enormt simplifierat och fruktansvärt billigt. Men det var inte så konstigt. Det var i princip bara blå himmel, blått vatten och lite vita gäss, moln samt ockrafärgade klippor. Eftersom det fanns en sån oändlig del av dessa konstskapare insåg jag snabbt att det inte fanns utrymme till konkurrens. Även om jag visste att jag skulle kunna göra verk 20 ggr så mycket bättre så hade de dumpade priserna inte spelat någon roll. Ändå ville jag arbeta med färgschemat som var det folk egentligen köpte, blått och vitt och oranga morötter. Men jag lade dessutom till humor som ett stärkande vapen samt en förenklad illustrationsteknik samt målning i akvarell vilket gjorde att priserna kunde hållas rimligt låga (och konkurrenskraftiga) vid direktförsäljning samt att de skulle vara anpassade för den målgrupp som normalt inte köper konst. Min far har alltid envist försökt säga till mig att man ska måla sånt som gör folk glada och det var vad jag skapade. Verken målades upp i samband med utställnignen i den monter jag hyrde. Ibland kunde jag sitta och måla upp 60 verk samtidigt på 1 vecka. Det skapade bra uppmärksamhet. Nackdelen var när just konstutställningarna i Nordstan stängdes ned så minskade möjligheten till det publika mötet. När jag började kolla upp med gallerier om att ställa ut konstverk där så insåg jag snabbt att de vill ha en hyra som var 4-5 ggr så dyr mot Nordstan eller 50-70% per försålt verk. I prisbilden fanns inte den marginalen för verken i serien. Och än idag trots vissa prishöjningar är jag ännu inte uppe i den prisklass som motiverar 50-70% till säljaren med tanke på att de flesta produktionskostnader är något jag drar med själv. Ej heller så skulle möjligheten för antal besök öka utan verken skulle hamna i finkonstens salonger. Vilket inte stämmer med den grundideologi som ligger bakom. Jag har istället försökt rikta in det så att jag får utställningsmöjligheter på offentliga platser som inte kostar något för att fortlöpande få ut denna glädjande konst till folket. För målet är (även om viss försäljning är nödvändig) att göra folk glada.[br][br]En annan del som jag brottas en hel del med som konstutövare är att förstå vad vissa satsningar går till, exempelvis: http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=121&a=368483 - Jag läste detta i Onsdagens GP 12 september. [br]Märkligt nog har jag aldrig hört talas om detta tidigare. Jag och en kollega lade grunden runt 2000 till det som idag är en del av hans fasta verksamhet (www.blaffa.se), äventyrsteater för barn som bygger på miljöförändringar och hur vi kan påverka, detta med stöd av egenskapade seriefigurer och interaktivitet i föreställningarna genom att låta barnen följa med på situationsuppbyggda och illustrerade äventyr med mycket sång och musik runt i museets samlingar där deltagarna själva blir delaktiga i äventyret. Detta sker på både Naturhistoriska Museet i Göteborg samt Sjöfartsmuseet i Göteborg. Det har även vart på Stadsmuseet i Göteborg och en kort period på Rhösska Museet i Göteborg. [br]Jag tycker det är märkligt att vi som i första hand redan arbetar med detta inte vet någonting om det alls. Vi vet inte ens hur man kan ansöka om att få ta del av de pengar som omnämns för att utveckla verksamheten - skapa nya projekt och föreställningar. Men jag antar att det äts upp av ex liknande vad som står i slutet av artikeln: [br]"- Den stora invändningen vi har, och har haft länge, är att vi tycker att nämnden har för dåliga underlag för beslut om kulturstöd och att man är slarvig med uppföljning. Vi föreslår därför ett antal utredningar för att få ordning och reda, förklarar ledamot Otto Linton (m)."[br]Eller att det går till de museirävar som tidigare försökt knycka vårt koncept och nu utnyttjar andra liknande vägar för att eska pengar.[br][br]Ja som du märker har jag inget tydligt mål, det finns så många spännande saker att göra som man kan lyckas med eller som kan bli bättre. Kanske är det detta jag försöker finna i mina frågor. Och jag är enormt tacksam för alla svar där ni besökare orkar lägga mödan att kommentera, kritisera och eller ge förslag och möjligheter. :-)[br][br]Med vänliga hälsningar[br][br]Magnus Olsson[br][b]Uddatorp AB[/b]