Prenumerera
Det är skillnad på att vara anställd och företagare. Vi företagare har mindre fritid, kortare semester och sämre social trygghet än de som jobbar hos oss. Vår affärsidé måste hålla, hela vår tillvaro bärs av vår prestation på jobbet. Varför har vi valt denna födkrok?
För att vi brinner för att upptäcka om vi kan lyckas med det vi tar oss an. Stora världssatsningar eller små projekt spelar ingen roll, passionen är densamma. Vi känner för våra företag. De är en del av oss, vår identitet och liv. Det är förklaringen, och den har egentligen ingenting med bångstyriga myndigheter eller besvärliga regelverk att göra.
Vi är nödvändiga. Utan företagare försvinner ryggraden i ekonomin och med den alla möjligheter till välstånd. Vi ger människor jobb. Vi skapar något som är till gagn för andra.
Sverige behöver fler entreprenörer som får lyckas. Men småföretagandet präglas av för låg förtjänst sett från de risker som följer av ovissheter och satsningar. Att ta risker är naturligt för en entreprenör, och skall så förbli. Det är först när de skillnader mellan att driva företag och vara anställd som faktiskt finns ignoreras som de verkliga orättvisorna uppstår.
Det offentliga trygghetssystemet är skapat med sikte på anställning. Vi är alla som anställda i statens ögon. Det ställer till problem.
Målet att behandla alla lika tvingar fram särregler för att försöka släta över skillnaderna. En avslöjande symbol för detta är reglerna för beskattning av fåmansföretag, även känd som 3:12-regeln. Lagstiftarnas ambition att behandla företagare som anställda medför högre skatt på utdelning än vad ägare till börsnoterade företag drabbas av.
3:12-reglen har under flera år varit en av de hetare näringspolitiska potatisarna, starkt ifrågasatt. Utredning efter utredning har gjorts utan att kärnan i problematiken angripits; företagare och anställda bör ha olika villkor, helt enkelt för att det är två olika saker.
Riskerna som utmålats med att avskaffa 3:12 är att fler då skulle välja att driva företag. Som om det största problemet för svensk ekonomi skulle vara att vi har för många.
Den föreställningsvärld som grundar detta tänkande är skev. Målet kan aldrig vara att likställa företagare och anställd. De krav det skulle ställa på socialförsäkringssystemet är orimliga. Se istället skillnaderna - och förstärk dem. Ge företagarna större utrymme att ta sitt eget ansvar, bygga sin egen trygghet och utveckla sina egna idéer. Nyckeln till det är vinst och stimulans.
Låt företagen behålla mer av de värden de skapar. Så blir det snart fler som väljer företag framför anställning.
Salvatore Grimaldi
Källa: foretagarna.se
Väldigt intressant artikel tycker jag!
För att vi brinner för att upptäcka om vi kan lyckas med det vi tar oss an. Stora världssatsningar eller små projekt spelar ingen roll, passionen är densamma. Vi känner för våra företag. De är en del av oss, vår identitet och liv. Det är förklaringen, och den har egentligen ingenting med bångstyriga myndigheter eller besvärliga regelverk att göra.
Vi är nödvändiga. Utan företagare försvinner ryggraden i ekonomin och med den alla möjligheter till välstånd. Vi ger människor jobb. Vi skapar något som är till gagn för andra.
Sverige behöver fler entreprenörer som får lyckas. Men småföretagandet präglas av för låg förtjänst sett från de risker som följer av ovissheter och satsningar. Att ta risker är naturligt för en entreprenör, och skall så förbli. Det är först när de skillnader mellan att driva företag och vara anställd som faktiskt finns ignoreras som de verkliga orättvisorna uppstår.
Det offentliga trygghetssystemet är skapat med sikte på anställning. Vi är alla som anställda i statens ögon. Det ställer till problem.
Målet att behandla alla lika tvingar fram särregler för att försöka släta över skillnaderna. En avslöjande symbol för detta är reglerna för beskattning av fåmansföretag, även känd som 3:12-regeln. Lagstiftarnas ambition att behandla företagare som anställda medför högre skatt på utdelning än vad ägare till börsnoterade företag drabbas av.
3:12-reglen har under flera år varit en av de hetare näringspolitiska potatisarna, starkt ifrågasatt. Utredning efter utredning har gjorts utan att kärnan i problematiken angripits; företagare och anställda bör ha olika villkor, helt enkelt för att det är två olika saker.
Riskerna som utmålats med att avskaffa 3:12 är att fler då skulle välja att driva företag. Som om det största problemet för svensk ekonomi skulle vara att vi har för många.
Den föreställningsvärld som grundar detta tänkande är skev. Målet kan aldrig vara att likställa företagare och anställd. De krav det skulle ställa på socialförsäkringssystemet är orimliga. Se istället skillnaderna - och förstärk dem. Ge företagarna större utrymme att ta sitt eget ansvar, bygga sin egen trygghet och utveckla sina egna idéer. Nyckeln till det är vinst och stimulans.
Låt företagen behålla mer av de värden de skapar. Så blir det snart fler som väljer företag framför anställning.
Salvatore Grimaldi
Källa: foretagarna.se
Väldigt intressant artikel tycker jag!