Prenumerera
Mer än hälften av svenska folket kan tänka sig att bli företagare. Bland unga är siffran hela 75 procent. Det visar Entreprenörskapsbarometern från NUTEK, som kom ut 1 mars. NUTEK har genomfört hela 27 600 intervjuer för att ta reda på svenskarnas inställning till företagande - siffrorna står med andra ord på fast grund.
Men om viljan till företagande är så stark, varför är det bara sju procent av svenskarna i arbetsför ålder som tagit steget och blivit sin egen arbetsgivare? Varför är glappet så stort mellan vilja och handling när det gäller just företagande?
En stor del av förklaringen hittar vi när företagandet ställs mot tillvaron som anställd. Bara tjugosju procent, eller strax över var fjärde tillfrågad, väljer att helst vara företagare när anställning är ett alternativ.
Men inte ens den fasta anställningens grepp om svenskarna kan förklara glappet. Det återstår över en miljon människor, som trots att de helst vill vara företagare fortsätter att vara anställda - eller att stå utanför arbetsmarknaden helt.
Glappet är inte oviktigt - det visar att Sverige sitter på en stor outnyttjad tillgång. Om bara en bråkdel av den tvekande miljonen vågade ta steget till eget företagande skulle de helt säkert kunna skapa många nya framgångsrika företag och företagsidéer. Ett ökat företagande skulle samtidigt bidra med det som idag är en bristvara för många i Sverige - riktiga jobb.
Naturligtvis kan inte alla som vill bli företagare göra sin dröm till verklighet - att driva eget kommer alltid att vara mer riskfyllt och krävande än en anställning. Företagande kräver ett ansvars- och risktagande många aldrig kommer att vara villiga att ta, det kan inget socialt skyddsnät i världen ändra på.
Vad som däremot kan ändras är den belöning företagaren får för sitt risktagande - vinsten.
Vill vi i Sverige ha fler företagare är det rätt meningslöst att göra det mjukare och mer riskfritt att bli företagare - en anställning kommer alltid att vara det säkrare valet. Istället måste vi våga låta företagarna behålla mer av det värde de skapar - först då kommer fler av den borttappade miljonen att våga ta steget in i företagandet.
Källa: foretagarna.se
Men om viljan till företagande är så stark, varför är det bara sju procent av svenskarna i arbetsför ålder som tagit steget och blivit sin egen arbetsgivare? Varför är glappet så stort mellan vilja och handling när det gäller just företagande?
En stor del av förklaringen hittar vi när företagandet ställs mot tillvaron som anställd. Bara tjugosju procent, eller strax över var fjärde tillfrågad, väljer att helst vara företagare när anställning är ett alternativ.
Men inte ens den fasta anställningens grepp om svenskarna kan förklara glappet. Det återstår över en miljon människor, som trots att de helst vill vara företagare fortsätter att vara anställda - eller att stå utanför arbetsmarknaden helt.
Glappet är inte oviktigt - det visar att Sverige sitter på en stor outnyttjad tillgång. Om bara en bråkdel av den tvekande miljonen vågade ta steget till eget företagande skulle de helt säkert kunna skapa många nya framgångsrika företag och företagsidéer. Ett ökat företagande skulle samtidigt bidra med det som idag är en bristvara för många i Sverige - riktiga jobb.
Naturligtvis kan inte alla som vill bli företagare göra sin dröm till verklighet - att driva eget kommer alltid att vara mer riskfyllt och krävande än en anställning. Företagande kräver ett ansvars- och risktagande många aldrig kommer att vara villiga att ta, det kan inget socialt skyddsnät i världen ändra på.
Vad som däremot kan ändras är den belöning företagaren får för sitt risktagande - vinsten.
Vill vi i Sverige ha fler företagare är det rätt meningslöst att göra det mjukare och mer riskfritt att bli företagare - en anställning kommer alltid att vara det säkrare valet. Istället måste vi våga låta företagarna behålla mer av det värde de skapar - först då kommer fler av den borttappade miljonen att våga ta steget in i företagandet.
Källa: foretagarna.se